Onsdagskörningen:

Onsdagen 21 Maj började med planering redan på morgonen, det var arbetsdag och att hinna hem för att byta bil inför kvällen var inte tänkbart. Körde således classic Cooper S till Volvo, som samma dag hade finbilsexpo på PVE. Förbi en runda på morgonen med tanke att ställa ut, många finbilar och vaktpersonal hade redan samlats men åter sprack tidsramen för att hinna till Götaplatsen och möta upp kl 18:30. Det blev att ställa bilen utanför FHV med uppsikt över parkeringen och alla som gick och skärskådade under dagen. Ingen trafikinfarkt i Göteborg denna dag varför tidsplanen höll, Bengt E skulle ändå följa sitt abonnemang på konserthuset och var redan på Götaplatsen för att ta emot de först anlända.

Vi samlades 12 bilar innan avfärd, ytterligare ett par anslöt på vägen. Eftersom detta skulle vara ett publikt evenemang, måste den snårigaste vägen väljas för att ta sig genom staden. Från Götaplatsen Berzeligatan en liten snutt till första trafikljus, tvärstopp för att invänta passage av alla bussar och spårvagnar. Södra vägen avstängd, bara bussfil och därför Engelbrektsgatan till Sten Sturegatan, Allén till Polhemsplatsen, Drottningtorget, Göta Älvbron till Vågmästarplatsen. Gustav Dahlensgatan till Gårdajohan där vi hade uppsamling och nog fick vänta 10 min innan de sista hade anlänt. Sedan flöt det på över Säve, Kongahällavägen till och genom Kungälv(publikt) för att sedan fortsätta gamla E6 genom Kode och Jörlanda. Väl framme i Stora Höga kom det några stänk och de öppna bilarna täcktes för en stund. Hela parkeringen framför Café Fröken Andersson var full av minst 300 HD mc, som tydligen samma dag hade något av en nationell träff och även Corvetteklubben hade samlats lite mer avlägset. Vi ställde våra bilar på parad framför huset, allt fler HD började droppa av och vi undersökte vad huset hade att bjuda. Allt var tydligen hembakat och ingenting var omöjligt, trots att det borde varit länsat med tanke på belägringen. Vi kunde sitta ute och de flesta föreföll nöjda med både förtäring och social samvaro, vi satt som vanligt kvar och tjötade tills det började skymma och vägarna så småningom skildes, lämnade Ola och Kent i Gärrebacka efter hastig inbromsning för ett rådjur och vidare över Angeredsbron hem. Det hinner ju inte bli alldeles mörkt dessa kvällar för att riktigt behöva utnyttja Lucas kapacitet.

Per-Olof